Efter en tíds sjukdom har min älskade, älskade Izor fått somna in och slippa sina smärtor.
Livet känns tomt och meningslöst, du var min stora trygghet, min bästa vän som tillsammans med mig gått igenom både glädje och sorg..som alltid stått vid min sida..
Du skulle alltid finnas hos mig och så blir det så här nu...!! Det känns som om någon slagit undan benen på mig..
Jag hör dig och ser dig...och känner din buffande nos, när du vill hoppa upp hos mig och krypa in under mitt täcke och kura ihop dig vid min axel..
Ingen annan fick sova där, det var Din plats..
Hur ska jag klara mig utan dig.?? allt känns tomt och hopplöst..
Du kommer alltid finns i mitt hjärta på den största platsen...jag vet att du kommer fortsätta ta hand om mig...
Tack för åren tillsammans....tack för att du sa hejdå när vi var på vårt sista besök hos veterinären...att du slickade bort mina tårar....det fruktansvärda, svåra beslutet kändes mer ok efter att du för första gången den sista dagen lyft upp ditt huvud och tittat rakt in i mina ögon, in i min själ.....och torkat mina tårar...
Du finns här hos oss, här i mitt hjärta nu och för alltid...
Min lilla Älskling...!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar