Gandy är hemma!!!

I går råkade vår älskade, älskade Gandy ut för en riktigt otäck olycka vid LC-provet i Danmark. Jag såg inte olyckan själv men har fått höra att han kom in mycket, mycket snabbt och väldigt nära trissan på det sista slaget, han nästan låg ner i svängen - trissan liksom hade fastnat i ljumsken så det blev en j-la smäll på hans lår!! Han gick omkull blev liggande ett tag, sedan reste han sig upp - vilken mardröm det var!!! loppet stoppades och man ropade på veterinär och på mig - sprang ut på fältet och då hade han rest sig upp men hela benet bara "hängde" snett under honom!!! Som han skrek - finns det något värre än att höra sina älsklingar ha ont!!! Det känns som om någon sticker kniven i ens eget hjärta. Alla VÄRSTA tankar i hela livet hann rasa genom min hjärna ( krossad höft, knä....) min älskade lille gosse...veterinären gjorde vad hon kunde, men det var tyvärr inte mycket hon följde mig till bilen och tryckte lite men det verkade nästan som om hon backade när han skrek - hon hade inte ens smärtstillande!!! Tycker det är skandal att det inte ska vara standard hos en tävlingsveterinärs utrustning. Som tur var så var underbara, fantastiska veterinär Annelie Nilsson på plats (som tävlande) och hade med sig sin doktorsväska. Vi är så tacksamma ...det finns inte ord och handling hur vi tillräckligt ska kunna tack Annelie för att hon fanns där och att hon med sitt lugn verkligen styrde upp situationen. Hon kände igenom honom så gott hon kunde, t om jag som inte är proffs på detta så att hon kunde böja och trycka sig igenom en stor del av benet och då kände nog tom jag att hoppet tändes lite i allafall..ju högre upp hon kom desto mer reagerade han och där bestämde vi att vi inte ska trycka för mycket för ONT hade han ju. Hon gav honom smärtlindring och pratade t om med djursjukhuset i helsingborg för att förvarna att vi var på väg och vad han hade fått för medicin. Käraste Karin som åkt med mig tillsammans med sina 2 galgotjejer var också en klippa, hon hittade vänner som kunde släppa hennes hundar och t om ta över dem till sverige på båten, hon packade ihop våra saker - jag kände hur jag blev mer och mer chockad och nästan helt handlingsförlamad- och så körde vi mot båten, så lugnt vi nu kunde för att käre Gandy skulle kunna ha en så stillsam tur som möjligt för att undvika för mycket smärta, trots att man helst ville köra gasen i botten för att hinna fram så fort som möjligt. När vi kom till båtarna var de precis på väg - vi chansade och hade verkligen guds tur - för vänta 20 min till ville vi ju verkligen inte!! - för precis när vi körde upp på rampen hörde vi "lastar-dirigenten" säga i sin walkie - talkie " där var sista bilen" nu stoppar vi resten. Direkt till djursjukhuset - in för att hämta en bår och få in honom i ett undersökningsrum där en underbar veterinär kom in för att undersöka honom , hans allmäntillstånd var trots omständigheterna gott tyckte hon, in till röntgen, då trodde jag att jag själv skulle svimma - man tog en platt översiktsbild på höften/låret/knät och då såg hon att höftleden flyttat sig från sin plats!! Men tur i oturen såg hon inga benbrott!! Min älskade Gandy var så oerhört tålmodig och underbart lugn trots att han säkert hade mycket ont. Man beslutade att han skulle stanna, sövas och att de med hjälp av genomlysnings röntgen skulle se till att allt kom på plats som det skulle. De frågade om jag ville att de skulle ringa på morgonen eller när de var klara. och självklart så ville jag att de skulle ringa så fort som möljigt oavsett när de var klara..ont i magen och illa mådde jag hela kvällen men gick upp och försökte lägga mig gjorde jag ändå..halvslumrade från och till och 01.50 kom det efterlängtade samtalet!!! Allt var på plats , inga skador på bäckenet och benet verkade vara ovanligt stabilt. De sa att han hade mycket att tacka för att han är i så god kondition !!!! och att detta är varför benet redan är så ovanligt stabilt - vilka underbara ord att höra!!! Han skulle röntgas om på fm och om allt fortfarande såg bra ut få var det hemgång på eftermiddagen. Benet skulle vara uppbundet till vårt återbesök på torsdag/Fredag för att belasta det så lite som möjligt...Nervösa timmar blev det första dagen på jobbet efter semester - de skulle ringa efter röntgen, äntligen kom samtalet!! Det såg toppen ut, han var pigg, hade ätit och kissat och ville gå hem!!!! Rusade i väg efter jobbet för att hämta hem vår älskling - han blev såååå glad när han såg mig, även om mitt matte hjärta gjorde lite ont av att se honom hoppa på 3 ben var det en sån underbar känsla att se honom så pigg och glad.!!
Eftersom allt gått så oehört bra så ville de se oss på återbesök redan på torsdag denna vecka och då skulle vi också gå igenom rehabiliteringsplanen. Nu är flocken äntligen komplett!!! Alla är nöjda och glad och älskade Gandy har lugnt och stilla somnat i sin säng!! en sån härlig känsla att se att han inte verkar alls besvärad av sitt uppbundna ben att han är så pigg och glad...nu håller vi tummarna att återbesöket på torsdag går bra!! Så skönt att höra att veterinären hade så goda nyheter och att vi kan tacka hans goda kondition för hjälpen att detta kommer gå fin, fint..
Tack för alla som hjälpte oss på plats i Gilleleje, Annelie, Lill, Mia som fanns där och lyssnade och stöttade!! Naturligtvis underbara Karin som fick vara mina öron och min hjärna och så osjälviskt ställde upp och följde med till veterinären!! Hur ska jag någonsin kunna tacka er !!!!! Tack Helena Hallman för ditt mail - det värmde! Tack Christina Sjöberg för att du lyssnar...! Tack Birgittam Jeanette S, Lena O , Tiina och alla andra som skickat värmande SMS ..det betyder oerhört mycket...Man känner sig fortfarande chockad och tom....Nu är det viktiga att fortsätta se till att allt går bra.....det är det enda som betyder något att Gandy ska blir frisk igen!!