Söndag igen...

Söndag igen...! Veckorna bara går o går och går.....fortfarande fattar jag inte hur arbetsveckorna går så sakta och helgerna går SÅ fort...

I onsdags så skadade sig vår lille whippe...Trillik...fast man haft whippet i några år så verkar det som om om man inte lärt sig att dessa oerhört snabba saker inte kan springa på mindre ytor..

Han sprang på vår bakgård, väldigt fort...o i en kurva så gick det lite väl snabbt så han slog in i en av cementpelarna som kantar gången i trädgården..

Det var ett sår som i diameter mätte ca 1,5x1,5 cm men var ganska djupt..

Jag velade länge den kvällen om vi skulle åka in akut då, men tyvärr har inte Landskrona någon jourhavande veterinär så då får man åka in till regiondjursjukhuset i Helsingborg.

Eftersom såret såg så pass "torrt" och icke irriterad ut så beslutade vi oss för att vänta till nästa dag. Jag jobbade förmiddag så det innebär att jag börjar 06.00-ut med hundarna innan o Trillik verkade inte speciellt "brydd" över såret. Efter att jag kommit hem så sprang jag en runda (4 km) och efter att jag kom hem och jag och käre sambon började prata om whippetrace träning så insåg vi att vi måste åka in till veterinären här i stan. Jag som innan har bott inne i Helsingborg har alltid hållit fast vid "min" veterinär - Sven- på Sofiebergs Veterinärklinik., fick ´"se mig besegrad" och inse att vi med ett i mitt tycke "vanligt" sår faktiskt får hålla oss i vår nye hemstad..:-)

Det som oroade mig mest var värmen och alla flugor, så i min stilla enfald så inbillade jag mig att det skulle räcka med ett avancerat omslag o så skulle såret läka i en rasande fart...

Vi fick en tid en halvtimma efter att jag kommit hem från joggingrundan, och åkte dit hela gänget..

Veterinären tittade och tyckte att man faktiskt borde sy för att underlätta läkning...ok, tänkte jag...sen sederades han och jag fick gå ut i väntrummet och vänta. Efter en evighets väntan visade det sig att de sytt 5 styng samt lagt in ett dränage (dö äckligt tycker matte) och när vi sitter och väntar på att veterínären skriver ut hans medicin så börjar det blöda VÄLDIGT mycket... jag som är ganska försiktigt tycker att ok då går vi, men som tur är så ifrågasätter min käre sambo blödningen. Vi blir intagna på ett undersökningsrum och han får ett väldigt stort tryckförband.

Sen åker vi hem men en ganska "tilltuffsad" hund som är medtagen av sederingen.

Blödningen slutar inte, snarare tvärtom så ÖKAR den betydligt..jag ringer jouren på Regíondjursjukhuset i Helsingborg och får rådet att komma in, dock så håller de på med en mycket komplicerad operation som beräknas avslutas vid kl 22, vi åker dock in innan, är där vid kl 21 får träffa en sköterska som också tycker att han blöder för mycket (han har blött igenom tryckförbandet ) men att vi tyvärr måste vänta ca en timma till pga den pågående operationen.

Vi väntar tålmodigt, vid 22-tiden pratar jag med sköterskan som berättar att de fortfarande håller på med operationen och att det lär dröja minst en timma till..

Patienter droppar in , och vi sitter likt en enda stor familj och tittar på tv, dricker kaffe och äter de goda chokladkakorna som erbjuds...vi pratar om våra djur och jag inser hur måna faktiskt den största delen av landets djurägare faktiskt är om sina djur. Jag skulle göra ALLT som stod i min makt för mina djur och likadant vet jag att min sambo Robert resonerar..

Strax efter kl 23 kom vi in till veterinären, de var mycket trevliga, informativa och lyhörda för två nästan hysteriska matte och husse.

Trillik fick stanna över natten, vi åkte hem, helt modstulna, det är ju så tomt när en familjemedlem saknas....!!! fan, vad jobbigt...

´Nu måste jag hoppa i säng med det kommer mer i morgon...

Ovan bild på Trillik och Carry on Flamingo " Izor"

Sov gott!